Kardiologi
Koncentrerad kolhydratlösning för akut hypoglykemiKÄRLRETANDE

🇾đŸ‡Ș Glucose (koncentreret, iv)

Glukos Fresenius Kabi · Glukos Baxter Viaflo · Glukos APL

Förstahandsbehandlingen vid svĂ„r hypoglykemi hos den patient som inte kan svĂ€lja och dĂ€r venvĂ€g finns. Effekten kommer inom nĂ„gon minut, men den Ă€r ocksĂ„ kortvarig — bolusen hĂ€ver medvetslösheten, den botar inte orsaken. Det som avgör handlĂ€ggningen Ă€r vad hypoglykemin beror pĂ„: lĂ„ngverkande insulin och sĂ€rskilt sulfonurea krĂ€ver uppföljande infusion och timmar av övervakning, medan en missad mĂ„ltid hos en typ 1-diabetiker klaras av med en smörgĂ„s.

BOKSET ADVARSEL

Koncentrerad glukos Ă€r starkt hyperton och kĂ€rlretande — 500 mg/ml ger tromboflebit och vĂ€vnadsnekros vid extravasering och bör ges i central infart. Kontrollera alltid att infarten fungerar före injektion. Hos undernĂ€rd eller alkoholpĂ„verkad patient ska tiamin ges före eller samtidigt med glukosen; en glukosbolus utan tiamin kan utlösa Wernickes encefalopati.

Dosering til voksne

Per indikationuppdaterad 2026-08-22
IndikationRegimKommentar
SvĂ„r hypoglykemi, vuxenGlukos 300 mg/ml, 30–50 ml iv tills patienten vaknar (motsvarar 9–15 g glukos)kontrollera P-glukos efter 10 minuter, ge kolhydrat per os nĂ€r patienten kan svĂ€lja
SvĂ„r hypoglykemi, barnGlukos 100 mg/ml, 2 ml/kg iv (0,2 g/kg); vissa regionala PM anger 1–2 ml/kg glukos 300 mg/ml i sĂ€ker infartundvik koncentrerade lösningar i perifer ven hos smĂ„ barn
Uppföljande infusionGlukos 50–100 mg/ml, 1000 ml pĂ„ 4–6 timmar, hastighet styrd av P-glukosobligatorisk efter lĂ„ngverkande insulin eller sulfonurea
SulfonureaintoxikationGlukosinfusion efter behov, kompletterad med oktreotid 50–100 ÎŒg sc var 6:e–8:e timmeglukosbolus stimulerar insulinfrisĂ€ttning och kan förvĂ€rra förloppet
Hyperkalemi, akut25 g glukos (50 ml av 500 mg/ml) iv tillsammans med 10 E snabbverkande insulinglukosen ges för att skydda mot hypoglykemi, inte som behandling
Nedsat nyrefunktion

Ingen dosjustering. Beakta vÀtskevolymen vid anuri och dialysberoende.

Nedsat leverfunktion

Ingen dosjustering. Vid leversvikt saknas glykogendepÄer, vilket gör att hypoglykemin recidiverar snabbt och krÀver kontinuerlig infusion snarare Àn upprepade bolusdoser.

BĂžrn

2 ml/kg glukos 100 mg/ml iv som akutdos (0,2 g/kg), följt av underhĂ„llsinfusion med glukos 50–100 mg/ml. Neonatalt gĂ€ller barnklinikens eget PM. Koncentrationer över 100 mg/ml ska undvikas perifert.

Faldgrube

Nöj dig inte med en bolus hos patient som fĂ„tt sulfonurea eller lĂ„ngverkande insulin — hypoglykemin Ă„terkommer timmar senare, ofta nattetid, och patienten fĂ„r inte skrivas hem frĂ„n akuten. Undvik ocksĂ„ att ge koncentrerad glukos i en tveksam perifer nĂ„l; extravasering av 500 mg/ml ger vĂ€vnadsskada som kan krĂ€va kirurgisk Ă„tgĂ€rd.

Farmakokinetik

ANSLAG
1–3 minuter iv
EFFEKTDURATION
kort, minuter till nÄgon timme
ENERGIINNEHÅLL
300 mg/ml ≈ 1,2 kcal/ml
OSMOLALITET (300 MG/ML)
cirka 1 660 mosmol/kg
OSMOLALITET (500 MG/ML)
cirka 2 775 mosmol/kg
OMSÄTTNING
Glykolys och glykogeninlagring, insulinberoende
UTSÖNDRING
Renal vid överskridet njurtröskelvÀrde
GLUKOSHÖJNING
30 ml av 300 mg/ml höjer P-glukos cirka 3–5 mmol/l hos vuxen

Bivirkninger efter hyppighed

≄ 10 %
Sveda lÀngs venen vid injektion, övergÄende hyperglykemi
1–10 %
Tromboflebit, hypokalemi vid upprepade doser, vÀtskeretention, hyponatremi vid stora volymer utspÀdd lösning
< 1 %
VÀvnadsnekros vid extravasering, Wernickes encefalopati hos tiaminbrist, hyperosmolÀrt tillstÄnd, refeedingsyndrom