Ketalar · Ketanest · Ketamin Abcur
Det enda anestetikum som bĂ„de söver och stabiliserar cirkulationen â den indirekta sympatikusstimuleringen gör ketamin till förstahandsval vid induktion hos den blödande, septiske eller pĂ„ annat sĂ€tt preloadberoende patienten, och bronkdilatationen gör den vĂ€rdefull vid livshotande astma. Andningsdriften och svalgreflexerna Ă€r i huvudsak bevarade, vilket Ă€r en förklaring men aldrig en garanti. Det avgörande i praktiken Ă€r att skilja pĂ„ de tre dosnivĂ„erna: analgesi, procedursedering och induktion Ă€r olika lĂ€kemedel i samma ampull.
Analgetisk dos och induktionsdos skiljer sig tiofalt â en förvĂ€xling ger oavsiktlig dissociation, apnĂ© och en oskyddad luftvĂ€g. Ge alltid ketamin dĂ€r utrustning för ventilation finns omedelbart till hands.
| Indikation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Analgesi, subdissociativ dos | 0,1â0,3 mg/kg iv lĂ„ngsamt över 5â10 min | snabb injektion ger dysfori â spĂ€d och ge pĂ„ pump |
| Procedursedering | 1 mg/kg iv, alternativt 4 mg/kg im | im-vÀgen nÀr iv-infart saknas, hos barn och agiterade |
| Induktion vid RSI | 1â2 mg/kg iv, 1 mg/kg vid uttalad chock | hos den katekolamintömde kan trycket Ă€ndĂ„ falla |
| SvĂ„r astma eller status asthmaticus | 0,5â1 mg/kg iv, dĂ€refter 0,5â1 mg/kg/timme | bronkdilaterande, tillĂ€gg nĂ€r inhalationer inte rĂ€cker |
| Kontinuerlig smĂ€rtinfusion | 0,1â0,3 mg/kg/timme | opioidsparande vid svĂ„r eller opioidtolerant smĂ€rta |
Ingen etablerad dosjustering. Metaboliten norketamin utsöndras renalt och kan ackumulera vid lÄngvarig infusion och uttalad njursvikt.
Metaboliseras via CYP3A4 och CYP2B6. Reducera dosen och förlÀng intervallen vid uttalad leversvikt.
Procedursedering 1â1,5 mg/kg iv eller 4 mg/kg im. Barn fĂ„r emergensreaktioner mer sĂ€llan Ă€n vuxna; laryngospasm Ă€r ovanligt men den allvarligaste risken.
Den gamla kontraindikationen vid förhöjt intrakraniellt tryck hÄller inte: ketamin sÀnker inte det cerebrala perfusionstrycket, och vid samtidig chock Àr det snarare blodtrycksfallet efter propofol som skadar hjÀrnan. Den kvarstÄende försiktigheten gÀller obehandlad svÄr hypertoni, fÀrsk hjÀrtinfarkt och aortadissektion, dÀr sympatikusstegringen Àr oönskad.