🇸🇪 Shortened Modified Fatigue Impact Scale (MFIS-5)

Klinisk bakgrund

Trötthet är ett av de vanligaste och mest funktionsnedsättande symtomen vid multipel skleros (MS) och rapporteras av 50 till 80 procent av patienterna. Det är svårt att fånga kliniskt eftersom det är subjektivt, fluktuerar och överlappar med depression, sömnstörning och kognitiv svikt. Den fullständiga 21-frågors Modified Fatigue Impact Scale (MFIS) rekommenderades av Multiple Sclerosis Council for Clinical Practice Guidelines för bruk i klinisk praxis och forskning, men är i sin helhet opraktisk vid pressade mottagningar eller vid frekvent longitudinell uppföljning. MFIS-5 togs fram som en kortfattad ersättare som behåller den ursprungliga skalans tre dimensioner (fysisk, kognitiv och psykosocial) men kan administreras på cirka två minuter [1].

Beräkning av Shortened Modified Fatigue Impact Scale

MFIS-5 består av fem frågor valda ur den ursprungliga 21-frågors MFIS utifrån sin höga korrelation med totalpoängen: två fysiska frågor (ursprungliga item 10 och 17), två kognitiva frågor (item 1 och 19) och en psykosocial fråga (item 9) [1]. Varje fråga skattas på en femgradig Likertskala:

$$\text{MFIS-5} = \sum_{i=1}^{5} x_i, \quad x_i \in {0, 1, 2, 3, 4}$$

där $x_i$ motsvarar svarsalternativen Aldrig (0), Sällan (1), Ibland (2), Ofta (3) och Nästan alltid (4). Totalpoängen spänner från 0 till 20, där högre värde anger trötthetens påverkan på vardagsfunktionen.

Härledningskohorten utgjordes av 302 personer med MS rekryterade från 18 MS-enheter i Spanien (Infoseek-MS Study) [1]. Inklusionskriterier var ålder minst 18 år, MS-diagnos enligt reviderade McDonald-kriterier 2010 och EDSS 0 till 6,0. Majoriteten hade skovvis förlöpande MS och relativt låg fysisk funktionsnedsättning. Medianpoängen var 10 (kvartilavstånd 2 till 18). Golv- respektive takeffekter var låga: 5,3 procent respektive 2,0 procent uppnådde minimi- respektive maximipoäng [1].

Tolkning i praktiken

MFIS-5 saknar en vedertagen diagnostisk tröskel för vad som utgör kliniskt signifikant trötthet. Poängen är avsedd som en skattning av trötthetens påverkan på vardagsfunktionen, inte som ett binärt beslutsstöd. En praktisk indelning har dock använts i klinisk forskning:

Gränsen vid 10 användes av Garg m.fl. i en studie av 89 personer med MS (medelsjukdomsduration 13,6 år, medel-EDSS 5,3), där 64 procent hamnade över denna gräns [2]. Gruppen med förhöjd trötthetspåverkan hade signifikant sämre funktionell rörlighet (Timed Up and Go), mer depressiva symtom och sämre livskvalitet, men skillnaden i EDSS var inte signifikant [2]. Det understryker att trötthet och neurologisk funktionsnedsättning är delvis oberoende dimensioner vid MS.

Vid longitudinell uppföljning är en förändring på 4 poäng på MFIS-5 statistiskt signifikant på 0,70-konfidensnivån, medan 5, 6 respektive 7 poängsförändringar motsvarar signifikans på 0,80, 0,90 respektive 0,95-nivån [1, 3]. Detta innebär att små fluktuationer i poängen mellan besök inte nödvändigtvis återspeglar en verklig klinisk förändring.

Validering och prestanda

Den primära psykometriska valideringen av MFIS-5 utfördes av Meca-Lallana m.fl. i den spanska kohorten [1]. Skalan visade stark endimensionalitet enligt Mokken-analys med en total skalbarhetskoefficient H på 0,67, där samtliga enskilda item hade $H_i > 0{,}50$. Intern konsistens var hög med Cronbachs alfa 0,90 (bootstrap 95 procent KI 0,87 till 0,91), vilket överträffade tidigare rapporterat alfa på 0,80 från D'Souza [1, 4]. Konfirmatorisk faktoranalys bekräftade endimensionaliteten (CFI 1,0, RMSEA 0,035) [1].

Tre av de fem frågorna, nämligen "Min trötthet har begränsat min förmåga att göra saker utanför hemmet", "Jag har haft svårare att slutföra uppgifter som kräver fysisk ansträngning" och en tredje fysisk fråga om förmågan att upprätthålla fysisk ansträngning under längre perioder, stod för 80 procent av den totala informationen om det bakomliggande latenta trötthetskonstruktionen enligt Samejimas graderade responsmodell [1]. Det innebär att skalan i praktiken till stor del mäter fysisk trötthetspåverkan, trots att den formellt inkluderar kognitiva och psykosociala dimensioner.

MFIS-5 har därefter använts i flera kliniska studier som trötthetsmått vid MS, bland annat i en retrospektiv kohort av 464 personer där trötthetsnivån inte varierade med sjukdomsduration, och i en studie av 315 personer där högre MFIS-5-poäng oberoende predicerade antidepressiv läkemedelsanvändning (OR 1,11, p < 0,01) [5, 6]. Detta tyder på att poängen fångar en kliniskt relevant dimension som samvarierar med psykiatrisk samsjuklighet, men dessa studier har inte utvärderat skalan psykometriskt i sig.

Begränsningar

Härledningskohorten bestod av kliniskt stabila patienter med övervägande skovvis förlöpande MS och låg fysisk funktionsnedsättning [1]. Resultaten kan därför inte generaliseras till patienter med progressiv MS, högre EDSS eller akuta skov utan ytterligare validering. Det saknas också studier av MFIS-5 i andra neurologiska diagnoser än MS; instrumentet bör inte överföras till andra patientgrupper utan separat validering.

Ett viktigt metodologiskt fynd från härledningsstudien är att dubbla monotonimodellen inte passade data väl, trots att den enkla monotonimodellen gjorde det [1]. Detta kan tolkas som att itemens svårighetsgrad inte är helt konstant över personers olika trötthetsnivåer, vilket kan påverka hur poängskillnader i skalans olika delar ska tolkas.

Ingen av de tillgängliga studierna har etablerat en validerad diagnostisk tröskel för kliniskt signifikant trötthet. Gränsen vid 10 poäng som använts i forskning [2] är ett post hoc-val baserat på medianen i härledningskohorten, inte en empiriskt validerad cutoff. Att använda den som diagnostisk gräns för att avgöra vem som ska erbjudas specifik trötthetsbehandling saknar därför underlag.

Slutligen är MFIS-5 en självskattningsmodul och mäter upplevd trötthetspåverkan, inte objektiv uttröttbarhet. Den kan påverkas av depressiv sinnesstämning och förväntningar på behandling, och bör tolkas tillsammans med en bredare klinisk bedömning.

Källor

1. Meca-Lallana V, Branas-Pampillon M, Higueras Y m.fl. Assessing fatigue in multiple sclerosis: psychometric properties of the five-item Modified Fatigue Impact Scale (MFIS-5). Mult Scler J Exp Transl Clin. 2019;5(4):2055217319887987. PMID: 31741743
2. Garg H, Bush S, Gappmaier E. Associations between fatigue and disability, functional mobility, depression, and quality of life in people with multiple sclerosis. Int J MS Care. 2016;18(2):71-77. PMID: 27134580
3. Smith J, Bruce AS, Glusman M m.fl. Determining reliable change on the modified fatigue impact scale (5-item version). Mult Scler Relat Disord. 2018;20:22-24. PMID: 29275058
4. D'Souza E. Modified Fatigue Impact Scale, 5-item version (MFIS-5). Occup Med (Lond). 2016;66(3):256-257. PMID: 27016749
5. Freedman DE, Oh J, Feinstein A. Neuropsychiatric status of patients with multiple sclerosis across disease duration intervals. J Neuropsychiatry Clin Neurosci. 2023;35(3):250-255. PMID: 36785945
6. Freedman DE, Oh J, Feinstein A. Predictors of antidepressant use among people with multiple sclerosis. J Neuropsychiatry Clin Neurosci. 2025;37(3):238-243. PMID: 39885723